Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | drottning lovisa ulrika | Luise Ulrike von Preuben | Portrait of Charlota Fredrika Sparre | Portrait of the young Friedrich II of Prussia | Portrait of an Old Jew |
Related Artists:
William Matthew Prior
American, 1806-1873
Karl Kaspar Pitz
painted Portrait of a cleric a book in his right hand, by a marble bust in before 1795
Mark Gertler
British 1891-1939 Mark Gertler Gallery English painter. He was the son of Polish Jews and was brought up in Whitechapel in severe poverty until his father furrier workshop became moderately successful. As a child he knew nothing of art except advertisements and the work of pavement artists. He was 14 before he heard of any art institutions, and his career was determined by the discovery of W. P. Frith Autobiography in a secondhand bookshop. In 1906 he began attending art classes at the Regent Street Polytechnic in London, as well as a series of talks on Dutch and Flemish painting. His earliest still-lifes show the influence of Dutch 17th-century painting and the work of Chardin. Gertler left the Polytechnic for financial reasons in 1907 and apprenticed himself to Clayton and Bell, a firm of glass painters. In 1908 he won a prize in a national art competition and, on the strength of this, successfully applied for financial assistance from the Jewish Educational Aid Society, using William Rothenstein as a referee. That autumn he entered the Slade School of Fine Art, where he was taught by Henry Tonks and Philip Wilson Steer. He won several prizes and scholarships and fell in love with Dora Carrington. This and other friendships established at the Slade introduced him into a society that gave him a new perspective on his own family background. While writing delightedly to others of his nice friends among the upper classes, his paintings